Dåligt samvete

Det finns så mycket information tillgänglig om vad det är vi gör med vår natur och med oss själva. 

 Information som faktiskt gör att vi kan leva på ett snällare sätt. Information för alla. Inte bara för de som har mycket pengar, inte bara för de som är jätte engagerade, inte bara för unga, inte bara för gamla. För ALLA.

Så varför tar förändring så lång tid? Vi har ju faktiskt inte en evighet på oss att förändra vårt beteende. Jorden kommer inte tåla det vi gör för evigt. Det kommer gå snabbt när vi nått den totala gränsen av resursslöseri. 

Varför väljer människor att konsumera istället för att handla medvetet? För visst, vi måste handla, vi lever ju. 

Det känns som om många är på jakt efter materiell lycka. Men ingen blir lycklig.

Dåligt samvete kan få en att ändra mycket. För när man väl har blivit medveten om olika material, tex olika typer av plast, och vad materialen gör med oss och naturen, har iaf jag väldigt svårt att fortsätta köpa plast (vilket är nästintill omöjligt med tanke på all plast som omsluter vår mat eller all den plast som finns "inbyggd" i våra hem).

Jag får dåligt samvete när jag köper plast.

För att jag vet att jag gör fel. Jag vet att nästan allt går att köpa/göra i ett bättre material än just plast.

Det är inte farligt att säga att man har tänkt/gjort fel när det gäller sitt liv, det kan ju faktiskt bara bli bättre.

Men många verkar vara rädda för att visa att man har fel. 

Jag tror att det hänger ihop med den mediala bilden vi konstant bombarderas med. 

Vi ska vara lyckliga och perfekta så in i bängen! 

Och det blir vi ju  genom konsumtion. Såklart.

Att stå emot den bilden kan vara jobbigt. Och man kan lätt uppfattas som jobbig. Fast att vara medveten är ju exakt det motsatta från att vara jobbig. För det utesluter ju massor av prylar i ens liv. Och vad händer när man gör det? Jo, man spar tid. 

Tex när man går och handlar. Är man medveten behöver man inte spendera några minuter vid dessa hyllor; hygien, frukt, smink, tvättmedel, läsk, godis, osv… 

Medvetenhet spar tid. 

Och tid är ju det mest eftertraktade i vårt samhälle just nu…

Ekvationen går inte ihop för mig. 

………..

En kan tycka det är lite väl kaxigt att lägga upp dessa två bilder.  Jag lägger inte upp dem för fri tolkning av vilka som är finast. Det är ointressant.

Jag lägger upp dem för att jag gör rävar och det gör storföretaget Ikea också. Och just Ikeas rävar ser man konstant i armarna på barn i olika sociala flöden. Så jag tänkte att vi kunde jämföra lite bara. Bara för att se vad samvetet säger. 

Ikeas rävar kostar 79 kronor styck. Tyget är tillverkat av polyester. Stoppningen är polyesterfiber. 

Det första jag tänker på är priset. 79kr. Vem har gjort denna för 79kr?  (påminnelse) Arbetsförhållanden, vet ej.

 Det andra jag tänker på är polyester. Vad är polyester? Plast.  Och vad är plast tillverkat av? Bl.a. olja. 

Alltså en icke miljömässigt hållbar produkt.

Mina då? Pris stor 450 kr och uppåt, liten 300 kr och uppåt.

Återbrukat tyg. Stoppning eko-ull från Sverige. 

Arbetsförhållanden; femstjärnigt.

Miljömässigt hållbar.

Jag vet vad mitt samvete säger mig. Utan tvekan.

Och nä, detta är inte ett sätt att få er att köpa mina rävar. 

Det är ett sätt att få er att känna samvete. 

Nästa gång du handlar, följ ditt samvete, 

det blir man lycklig av.